| |
Den sköna matematiken
Jag skall också nämna några ord om matematik, dels för att
jag har upptäckt ett samband mellan planeternas omloppstid runt solen och
gyllene snittet, och dels för att matematik tycks ingå som en viktig del i
skapelsen.
Om man startar från en kvadrat, delar den mitt itu och drar
diagonalen från basen i mitten av kvadraten, får man fram en cirkellinje.
Kvadratens bas förlängs till den neddragna cirkellinjen. Om man kallar
rektangelns bas (linjen A till G) för "det stora", och kvadratens bas (linjen A
till D) för "det lilla", får man att förhållandet mellan det stora och det
lilla som är 1,618... Det här talet brukar kallas för det gyllene snittet.
Inversen av gyllene snittet blir 0,618... med samma decimaler.
Anderssons lag
Jag har upptäckt ett samband mellan gyllene snittet och
planeternas omloppstid runt solen, som kanske säger någonting om skapelsen.
Varje udda potens av talet 1,618... svarar mot omloppstiden för någon av
planeterna. Om jag kallar talet 1,618... för U, och där jag skriver potensen av U som
U 1, U 3, U 5 etc., får vi fram följande jämförelse, där Jorden sätts i "centrum" till U
0.
|
Verklig omloppstid, år
|
|
Beräknad omloppstid
|
|
Merkurius
0,241
|
|
0,236
= U -3 |
|
Venus
0,615 |
|
0,618 = U -1 |
|
Jorden
1,000 |
|
1,000 = U 0 |
|
Mars
1,881 |
|
1,618 = U 1 |
|
Asteroidbältet
----
|
|
4,236 = U 3 |
|
Jupiter
11,87 |
|
11,09 = U 5 |
|
Saturnus
29,46 |
|
29,03 = U 7 |
|
Uranus
84,01 |
|
76,01 = U 9 |
|
Neptunus
164,8 |
|
199,0 = U 11 |
|
Pluto
247,7 |
|
521,0 = U 13 |
Som vi kan se är planeternas omloppstid en udda potens av U. Om vi bortser från Pluto, som kan vara infångad av vårt
solsystem, så stämmer resultatet ganska väl överens med den verkliga
omloppstiden. Osäkerheten blir dock större längre ut i systemet. Den tid vi
mäter förefaller vara detsamma som ett matematiskt samband.
Hur kommer det sig att planeterna befinner sig på bestämda avstånd från
solen? Möjligen därför att det från solen utgår gravitationsvågor.
Visserligen finns ingen gravitation, bara en krökning i tid och rum, men det
som åstadkommer krökningen i vårt solsystem är solen.
Gyllene snittet i arkitektur ...
Parthenontemplet i Aten byggdes ca fem hundra år före
Kristus, då man knappast kände till det gyllene snittet. Ändå passar
byggnaden nästan perfekt i den gyllene rektangel.
... och i konst
Ett ofullbordat verk av Leonardo da Vinci, "Den helige
Hieronymus", från omkring år
1483. En gyllene rektangel passar här perfekt runt kroppen. Det är inte känt
om Leonardo da Vinci medvetet använde sig av det gyllene snittet.
Spiralblomman tusensköna
Man kan räkna till 34 spiraler motsols och 21 medsols. Förhållandet blir
1,619, dvs. mycket nära det gyllene snittet 1,618. Talen 21 och 34 ingår också
i Fibonaccis talserie, där man börjar med talen 0, 1 och nästa tal ges av dom
två föregående.
(Bilder ur Matematik. Svalan/Life, vetenskapens värld)
Om slumpvandringar
Lövet
Sierpinskitriangeln Mandelbrotmängden
(Ur Nationalencyklopedin)
Bilderna ovan är exempel på fraktaler, bilder eller mängder som är starkt
sönderbrutna till skillnad från exempelvis en rät linje. Exempel på
fraktaler i naturen är konturen av ett moln, ett berglandskap, ett löv, ett
träd eller en kustlinje. Det intressanta är dock att man genom
slumpvandringar, där en punkt förflyttas slumpmässigt enligt enkla regler,
kan framställa bilder som visas här ovan. Matematik tycks ingå som en viktig
del i skapelsen. Kanske är det så att det i naturen finns en matematisk modell
som skapelsen måste följa.
Något om kvantfysik
Kvantfysik är den gren inom fysiken som beskriver materien och den
elektromagnetiska strålningen i atomära och subatomära system, dvs. i
mikroskopisk skala. Energi uppträder på den här nivån antingen som materia,
kvanta, i princip små paket, där varje kvanta har en bestämd energi, eller
som vågrörelse. Fotoner är ett annat namn
för kvanta hos elektromagnetisk strålning.
Elektromagnetisk strålning, ljus t.ex., har således en
"dubbelnatur" och uppträder antingen som partikelström eller som
vågrörelse.
Det finns i den här mikrovärlden ett berömt exempel, där man låter två partiklar kollidera med varandra,
t.ex. en elektron och dess antimateriella motsvarighet, en positron. Resultatet
blir då att båda partiklarna förintas, samtidigt som det skapas två fotoner som far iväg
åt olika håll som vågrörelse. Eftersom fotonerna nu är en vågrörelse har dom
inga fysikaliska egenskaper, som hastighet och
spinn (rörelse kring sin egen axel), förrän dom uppmärksammas av en
betraktare. Betraktandet, eller mätandeakten, sägs "kollapsa dess
vågfunktion" och tillskriva fotonen slumpmässiga värden.
Om man nu betraktar foton A, och därmed försätter den i spinn, kommer foton B
också att försättas i spinn åt motsatt håll, och det oavsett hur långt
bort den befinner sig. Foton B tycks känna av vad foton A gör, oberoende av
avstånd.
Det här har bekräftats i fysikaliska experiment och tyder på att universum
på något sätt är sammankopplat med vårt medvetande. Kanske en matematisk
sammankoppling (egen teori). Matematik är troligen en del av universum, inte
något som vi människor skapat.
Källa: Mystikens värld
|