Ett högre medvetande

Författaren i Japan 1963, med "tungor såsom av eld". Brännskadad av en elektrisk ljusbåge på en svensk båt. Observera ordet "SONY" i bakgrunden. Om man tar bort "Y" får man ett annat ord som är av det omedvetna. Ett exempel på hur vårt omedvetna alltid finns med.

Det här är ett mycket intressant avsnitt. Jag kommer att behandla en del av livets väsentligheter. Och jag tar mig själv som exempel, inte för att jag vill det utan för att det är nödvändigt. 

Antag nu att det finns en Gud som vill visa oss sin existens. Då kan det gå till som jag visar här.

Och kopplingen mellan en framtida händelse och en händelse i nutid är ordet.

Om Ordet

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte fått makt därmed.

Evangelium enligt Johannes 1:1-5

Om den helige Ande och tungor såsom av eld

Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

Apostlagärningarna 2:3-4.

Observera att här talas det om Ande och andra tungomål.

Om Hjälparen, den helige Ande och sanningens Ande

Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig.

Evangelium enligt Johannes 15:26.

Observera att här talas det om Ande.

Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.

Evangelium enligt Johannes 14:26.

Observera att här talas det om Ande.

Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad komma skall.

Evangelium enligt Johannes 16:13.

Observera att här talas det om Ande. Och ordet hör man också.

Som vi ser av ovanstående är "Hjälparen", "Den helige Ande" och "Sanningens Ande" en och densamma. Det borde då vara någonting här som vi inte förstått. 

Om sanningens Ande och villfarelsens Ande

I Johannes första brev kan man läsa:

Den som känner Gud, han lyssnar till oss; den som icke är av Gud, han lyssnar icke till oss. Härpå känna vi igen sanningens Ande och villfarelsens Ande.

anm: När man lyssnar hör man ordet.

Om framtid och förfluten tid 

Jag skall nu visa hur vi kan tänka oss att det finns ett större medvetande, en högre tanke, som gör att vi alla är sammankopplade och verkar mot ett gemensamt mål, utan att vi vet om det. Det är möjligt om den framtida händelsen redan har inträffat i en annan tidsdimension, möjligen en värld utan tid, som är del av vår egen värld och står i förbindelse med vårt omedvetna.

För att visa att det finns ett högre medvetande, kommer jag att gå tillbaka till biblisk tid och visa att händelser och människor i vår tid kan kopplas samman med händelser och människor på biblisk tid. Med andra ord försöker jag visa att det finns ett större medvetande och att  förfluten tid och framtid är kopplade till varandra.

För att få trovärdighet i vad jag säger, måste jag räkna upp så mycket som möjligt som tyder på att det finns ett högre medvetande, en Gud, som påverkar oss.

Jag summerar nu orden och får då: Helige, Augustus, Johannes, Jesus, Ordet, Fader vår, Betlehem, Betlehems stjärna, Tungomål, "Guld, rökelse och myrra", Hjälparen, Tre, Stor, Liten m.m. och bibelcitat. Allting pekar mot biblisk tid. Är det ren slump utan mening eller finns det en högre tanke som försöker väcka vår uppmärksamhet? Jag tror det senare är rätt.

 Eftersom jag är född 16 januari och har namnsdag 13 januari, och eftersom vi har ordet "Johannes", går vi in i Evangelium enligt Johannes 16:13. Där kan vi läsa följande som jag visat:

"Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad komma skall".

Om man tittar på ordet "sanningens", finner man att alla bokstäver i ordet "Sangis" finns i ordet "sanningens". Man kan då tänka sig att ordet "sanningens", som bildades först, har vi bildat med avseende på ordet "Sangis". Dvs. att den framtida händelsen ger oss ordet.

Om språkets dubbelnatur

Antag nu att kopplingen till ordet är av Gud. Jag utgår då från orden i treenigheten, dvs. "Fader, Son, Ande". Jag får fram ordet "Andersson" av orden "Ande" och "Son" och genom att lägga till ett "r". Och ändamålet helgar medlet. 

För att försöka få fram vad Gud säger, skriver jag ett välkänt uttryck:

"I FADERN, SONENS och den helige ANDErssons NAMN".

Jag skriver nu upp namnen, där Gud är "Gud Fader".

Vi får fram ordet "UR", som ju är en klocka och leder tanken till tiden.

Nu återstår det svåra, nämligen att försöka tolka det som kommit fram. Förfluten tid, nutid och framtid borde vara en treenighet, där man kan se det så att Jesus verkade i förfluten tid, vi som nu lever verkar i nutid, och Gud verkar således genom framtiden. 
Att Gud verkar i framtiden låter ju rimligt, eftersom all skapelse sker i framtiden. Det som finns idag är ju redan skapat. Och man kan då gå tillbaka till Big Bang (universums födelse) och säga att före Big Bang fanns framtiden. Det är också bättre att skapa ett universum om framtiden är känd, än att skapa ett universum och i efterhand se vad det blir av alltihopa. Förfluten tid och framtid kanske då existerar samtidigt, där vårt medvetande är kopplat till förfluten tid, och vårt omedvetna mot framtiden.

Men om nu Gud påverkar oss omedvetet med avseende på en framtida händelse, hur har då Samuel Morse (1791-1872), morsealfabetets grundare, betecknat bokstäverna U och R?. Morsealfabetet är uppbyggt av korta och långa signaler, eller låt oss säga stor och liten. Morsealfabetets U består av liten, liten, stor i en följd, medan R består av liten, stor och liten. 

Om Guds son

När vi har kommit så här långt kan vi kanske ge svar på frågan om Jesus var Guds son. Och svaret blir då ja och nej. Eftersom Gud, för oss omedvetet, kan påverka så att en man och en kvinna möter varandra, och om det sedan leder till ett förhållande och barn, då kan man säga både ja och nej. Dessutom är det tänkbart att Gud finns som del i våra gener. Det skulle betyda att vi är många som kan kalla oss Guds barn.

Om pånyttfödelse

Jag skall i det här sammanhanget nämna några ord om pånyttfödelse. 
Redan Platon, (grekisk filosof, 427 - 347 f.Kr.), var inne på det ämnet. Vi har efter honom det vi kallar Platonska kopior, dvs. pånyttfödelse av idéer, att verkligheten upprepar sig på igenkännligt vis. 
Som jag ser det går pånyttfödelse till så att den framtida händelsen påverkar oss omedvetet och ger oss ordet som är förbundet med den framtida händelsen. Och det är möjligt om den framtida händelsen kan sägas ha inträffat, fast i en annan tidsdimension. Det är då den framtida verkligheten som omedvetet ger oss ordet. När sedan den framtida verkligheten inträffar finns det genom ordet en koppling bakåt i tiden. Om jag t.ex. i "Simons hus" känner tre personer vars namn är nära besläktade med Josef, Maria och Magdalena, då kanske jag skulle kunna säga vilka bibelns personer var. 

Om universum

Om kopplingen till ordet är av Gud, kanske vi också kan säga att universum en gång kommer att sluta sin expansion och gå samman. Ordet universum är uppbyggt av de latinska orden "uni" = en; enhet och "verto" = vända. 

Och på frågan om det finns liv ute i universum kanske vi kan svara ja, eftersom vi har gett stjärnbilderna namn som Stora björnen, Haren, Svanen osv. (Kanske borde vi döpa om stjärnbilderna och ge dom namn som Paradiset, Fredsälskarna, Vänligheten osv.)

Den fria viljan

Men nu återstår en viktig fråga. Är jag utvald eller är det här någonting som jag har kommit på själv och av egen fri vilja? Mitt fullständiga förnamn är knUT torVALD eller kanske bättre kn U t torVALD.

En fader hade två söner

Den förlorade sonen

Ytterligare sade han: "En man hade två söner.

Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.

Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.

Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svår hungersnöd över landet, och han begynte lida nöd.

Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.

Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.

Då kom han till besinning och sade : 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag här förgås av hunger!

Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;

jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'

Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.

Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'

Då sade fadern till sina tjänare: 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.

Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och göra oss glada.

Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad, men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.

Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset, fick han höra spel och dans.

Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade, vad detta kunde betyda.

Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'

Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vänligt med honom.

Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och likväl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.

Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'

Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.

Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.' " 

Evangelium enligt Lukas 15:11-32.

Om år 1999

En del bibelkännare menar att psalmernas nummer i Psaltaren pekar mot årtal i vår tid. T.ex skulle då psalmerna runt 40 informera om krigsåren runt 1940. Om år 1999, då jag skriver det här, skulle det då finnas information i psalm 99. Jag återger början av den här psalmen.

Den trefalt helige

HERREN är nu konung! Därför darra folken. Han som tronar på keruberna! Därför skälver jorden.

HERREN är stor i Sion, och upphöjd är han över alla folk.

 Därför prisar man ditt namn, det stora och fruktansvärda. Helig är han.

 Och konungen i sin makt älskar, vad rätt är. Ja, du håller rättvisa vid makt, rätt och rättfärdighet övar du i Jakob. 

Upphöjen HERREN, vår Gud, och tillbedjen vid hans fotapall. Helig är han.

Psaltaren
99 Psalmen 1-5

anm. Kerub = Ängel i barngestalt; Högre väsen, som står i nära förbindelse med gudomen.(Ur Nationalencyklopedin)

Om de yttersta dagarna av ett millennium

Uttrycket "de yttersta dagarna" behöver inte med nödvändighet betyda världens yttersta dagar. Eftersom jag skriver det här i slutet av år 1999, låter jag uttrycket stå för slutet av ett millennium. 

Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, 

att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, 

och edra söner och edra döttrar skola profetera....

Apostlagärningarna 2:17

anm: profetera = predika
Notera att även "Ande" nämns här

Om vårt omedvetna

För att försöka förklara hur vårt omedvetna arbetar kan man förenklat tänka sig att vårt omedvetna är uppbyggt ungefär som en schackbräda, där vi sätter tiden för en händelse upptill, och platsen efter sidan (fåglar t.ex. har en inbyggd kompass som dom använder vid navigering). Om platsen och tiden är given får vi automatiskt ordet. Och är ordet givet får vi tiden och platsen. Eftersom tiden och ordet är gemensam för alla kan det vara flera människor som omedvetet agerar mot samma framtida händelse. Man kan även jämföra med ett bilbatteri, där varje cell motsvarar ett medvetande som står i kontakt med både framtid (pluspol) och förfluten tid (minuspol). Nu är det säkerligen mer komplicerat än så, men det är ett exempel. 

Om framtid och förfluten tid samtidigt

I det här sammanhanget kan nämnas att Einstein har visat att framtiden och det förflutna existerar på samma gång. Hur vi uppfattar när en stjärna i en avlägsen galax exploderar beror på hur vi rör oss. Om vi går åt ett visst håll exploderade stjärnan igår, men går vi åt ett annat håll exploderar den inte förrän i morgon. 

Meningen med livet

Jag tror att man skall söka Gud i de egna generna och i det som sker runt omkring oss. Samtidigt verkar det som om vi alla kopplas samman av ett osynligt band. Ibland får jag en känsla av att Gud ger oss förutsättningarna, det stora, men vi måsta själva förbättra detaljerna, det lilla. Jag tror också att det finns en mening med livet. Det skulle vara ganska meningslöst med ett universum om det inte fanns liv som såg och observerade att det fanns ett universum. Men jag tror att det kan finnas en djupare mening med livet. Vi kan behövas för att göra ett bättre universum. Man kan med tanken resa hur långt man vill på ett ögonblick.

Sammanfattning

Jag har nu gett exempel på hur ett högre medvetande kan tänkas påverka oss. Utan tvekan är det mycket som vi ännu inte förstått, men som vi i framtiden kommer att betrakta som något naturligt. I sista avsnittet berättar jag om personliga upplevelser som påverkat mig i min uppfattning.